Dagen D - som i Malmö var äntligen här!!Jag var uppe tidigt, duschade, åt frukost, packade klart - och väntade...Bussen skulle gå 7.55, och när det gått 2 minuter över tiden började jag fantisera för mig själv om att kanske busschauffören hade försovit sig - söndag morgon som det var. Vem skulle jag ringa till då? Innan jag hade funderat klart kom iaf bussen och jag var på väg!! I Mjölby hamnade jag ju på samma tåg som Alice och Angela. Vi tog plats i fikavagnen direkt och sen tjattrade vi utan uppehåll hela vägen till Malmö. I Malmö hade faktiskt våren börjat visa sig, snö- och isfria gator samt folk som satt och solade på bänkarna på torget. En snabbis till McDonalds för att få matbegäret stillat, och så snabbt vidare till hotellet. Där på hotellet fanns redan Karin och Ingrid visste vi - de hade sms'at att Mike var på väg in i bastun.. Ja den lille mannen är ju ett kapitel för sig - och dessutom var han krasslig och hade feber stackarn.. But the show must go on!! Nåja, vi installerade oss på vårt stora fina rum, där det fanns kuddar som inte var av denna världen - stora som...stora kuddar!! Efter så många resor tillsammans har vi fått rutin på hur vi ska organisera våra uppfräschningsprocedurer - jag brukar börja i duschen.. Strax efteråt kom Karin och Ingrid och våldgästade oss på rummet. Vi tog lite att dricka och så väntade vi på att klockan skulle bli 18 så puben öppnade. Surprise - eftersom det var söndag så var det bara den pyttelilla serveringen i konserthuset som kallades pub, men men... Ett förband skulle det vara också - eller en Johan Blohm från Refreshments skulle spela lite piano... Eftersom vi är där för att se Smokie hade vi vilda planer på hur vi skulle kunna undvika "förspelet"..*skrattar* Men så enades vi om att det är lite taskigt att inte lyssna, så vi intog snällt våra platser.. Längst fram - nästan i mitten.. Och så började det... Då kom chocken!! In på scenen kommer *harkel*. Min första tanke som varade en bråkdel av en sekund var att "Oj vilken snygging", nästa bråkdel av sekunden slog något ner i skallen och jag insåg vem jag just tittade på. Jag kände hur solariebrännan försvann för gott... "Shit" - väste jag åt Angela! Jag blev varm - jättevarm, sen fick jag kämpa en lång stund för att inte hjärtat skulle hoppa ur munnen på mig - och sen fick jag en hemsk frossa. Det är nog vad som kallas chock eller nåt.. Jag ville bara resa mig och gå - till toaletten eller nåt, men kom ingenstans förrän i pausen. Då satt jag och frös och hoppade på toan en stund. Sen tänkte jag "Ånej Susi - du bryr dig inte, du bryr dig inte..." Och det gör jag ju inte heller - eller hur är det med den saken?? Efter Mr Blohm och hans gäng blev det då dags för..*trumvirvel*...Smokie!! Vilka låtar som spelades och i vilken ordning återkommer jag till när Angela har meddelat det - själv var jag lite "blockad". En till som var mer förvirrad än vanligt var "Mr Craft" - himself.. Vi fick veta efteråt att han hade glömt bort att sjunga två av de tre nya låtrna.. GLÖMT!! Hur förvirrad kan man vara på en skala?? Kan man skylla på febern?? Nej det kan man nog inte - inte helt och hållet iaf tror jag.. FÖRVIRRAD!! En annan grej var att vi fick bekräftat att Smokie verkligen är ett band som kör så det ryker - Terry hade en stor kal fläck i huvudet. Hans hår hade brunnit!! Ja jisses, när jag skriver det här måste jag dra lite på smilbanden - kan inte göra annat.. En liten kommentar mitt i det hela: När Mike avslutar "Home Is Anywhere You Are" med ett tyst, hest, väsande "Jag älskar dig/er" (lite otydligt där!).. Då får man allt ifrån gåshud över hela kroppen till simhud mellan tårna. WOW! Efteråt som vanligt - en massa prat, skratt och dryck i hotellfoajén - inget annat var ju öppet. I morse var det tidig uppgång och frukost. Martin gjorde oss sällskap vid frukosten, de andra gubbsen tog sovmorgon - vilket de gjort sig förtjänta av eftersom de inte varit lediga en dag på ca en månad - förrän idag då. Ja så återstod inte just så mycket mer än att bege sig mot tåget - och den långa färden hem. Lite sega var vi allt, för det var inte alls samma tjatter som på ditresan. Men det här var ju bara början - på lördag ses vi igen!! Ciao.. Dagens tistel går till: Alla skitrecensenter som älskar att hata Smokie.. Ingen bryr sig egentligen om vad ni skriver för skit, men man kan ju undra vad ni har ingått för pakt med varandra. Är de SÅ dåliga som ni skriver?? Varför kommer då publiken år efter år? Hur kan de nästan ha publikrekord i Dalhalla? Varför köper folk skivor? Osv.. Jag undrar om ni har något larm som löser ut när Smokie-turnéerna är på G.. "Hörrni alla recensent-kollegor - nu kör vi efter Hata-Smokie-mallen.. Max EN geting, helst 77 överkryssade getingar. Den som skriver mest skit vinner en Ålandskryssning! Nu kör vi killar!!" För det är just killarna som skriver skit. Jaja, lägg ner - ingen bryr sig som sagt!! Kan citera dagens recensent i Kvällsposten, Per Magnusson: "Sångaren Mike Crafts tuggummituggande uppsyn påminner om kassörskan på ICA fem minuter före stängningsdags" och ett annat: "Karaoke-covern "Have you ever seen the rain" är inget annat än ett lustmord." och slutligen: "När trumslagaren Steve Pinnell gnider sin "Who the f**k is Alice"-tröja mot skrevet och kastar ut den i publiken vet jag inte om jag ska skratta eller bli deprimerad." Jag tycker du ska bli ganska deprimerad "älskling" - Steve kastar nämligen inte alls ut tröjan till publiken. Han kastar den mot sidan av scenen... Kanske du har haft en minneslucka käre Per!! Pers betyg då: EN överkryssad geting!! Han kunde tydligen endast stå ut med "Needles and pins" |
Bilder
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
