Å så var turen kommen till Örebro då.
Måste väl erkänna att det inte var riktigt samma gäng som anlände dit. Helt plötsligt slog det oss att det här var faktiskt sista kvällen för den här gången. Nåja, vi tog vårt pick och pack och traskade till vårt hotell - den här gången hade vi bokat Behrn hotell på Stortorget. Angela hade hittat ett kanonerbjudande för trötta affärsmän, typ.."Kom redan på söndagen och vakna utvilad till mötet/konferensen". Priset var hälften av ordinariepriset - dvs. 895 kronor. Självklart nappade vi - vi kanske inte är affärsmän direkt, men visst har vi gjort av med en rejäl slant på det här.
Rummet var en dröm - stort och utan den vanliga hotellinredningen. Jag ville plocka med mig både lampor, skåp och speglar därifrån. Alice nöjde sig med sängen - eller om det var Angela...*funderar*
Lite käk fattades i våra utmärglade kroppar, men sen var vi "fit for fight" igen.
I väntan på att puben skulle öppna - Bishops Arms förstås - hälsade vi på Karin och Ingrid på "deras" hotell. Vi visste redan att "gubbsen" inte skulle stanna över natten. De skulle åka vidare till Arlanda direkt efter giget, och det innebar ju att det skulle bli en väldigt lugn avslutning för oss...
Vi träffade Pär som hastigast på puben - nåja, han var ju "i tjänst" så han fick allt nöja sig med lite mat den stackaren.
Å så var det dags... Än en gång sitter vi där, längst fram nästan i mitten, men nu för sista gången på ett bra tag. Men, men - "The kaxing Lennarts" blev ju en besvikelse - varken "spik i foten" eller något "Lennart"-rop hörde vi från dem, och ändå visslade vi i tid och otid. Hojtade lite på dem efteråt och muttrade att vi tyckte dom var fega - hörde tyvärr inte vad de hade för ursäkt. Men just ja.. Det FINNS ju inga ursäkter...

Å så Smokie då - samma stuk som de andra gångerna, men ikväll var det även lite tok på scenen emellanåt - är det sista giget så är det ju...
Efteråt samlades vi alla tokar utanför - det var ju dags att säga "bye bye" för den här gången...
Pär tyckte nog att vi var lite jobbiga - och "lite" jobbiga är bara en lätt underdrift. Oftast är vi MYCKET jobbiga!!
Ett kort kvar i kameran och den lilla chihuahuan på väg mot bussen. Jag gjorde ett lätt försök att fånga honom på bild, men fick kasta mig bakåt för att rädda livhanken. Såg huggtänderna blixtra förbi samtidigt som det hördes ett hemskt morrande - hua vilken upplevelse! Ska ha med munkorg nästa gång tror jag.. Det var nästan så jag såg ljuset i änden av tunneln då - eller om det var lysena på bussen..
Nåja, avslutningscermonin tog vid..pussar, kramar och "See you in July"..och har jag inte helt fel så anades en och annan tår i ögonvrån hos somliga. Som sagt, pussar och kramar - men den lille nöjde sig med att gå runt och skaka hand - eller räcka "vacker tass" kanske det heter...
Så här efteråt är jag glad att han inte ville bli plåtad - tog sista bilden på Terry när han kapar Pärs buss istället. En mycket skojigare bild...

Efter att bussen hade rullat iväg så kände vi hur genomfrusna vi var - och hungriga såklart.. Rusade mot "Burger King" men det var stenstängt!! Då återstod inte så mycket mer än att dra sig mot hotellet och kaffemaskinen - och bullarna på rummet. Där tinade vi sakta upp och började känna tröttheten komma smygande - sovdags!!

Morgon och frukost...och ROOMSERVICE!!! Sa jag inte att det här var ett kanonhotell... Två stora frukostbrickor med det mesta man kan önska anlände till vårt rum - det kändes faktiskt ganska så lyxigt!!
Sen var det packning och hemfärd som gällde...och vi har redan börjat planera för nästa gång. Först ska vi träffas "som vanligt" hos mig någon helg när det blir varmare - och sen blir det väl nån liten "sommarturné"... Konstigt vore väl annars!!

Dagens tistel: "Tuttlisa" och hennes morsa som gapade, skrek och slängde med brösten under hela Örebrogiget. Köp biljetter till första raden nästa gång så behöver ni inte krossa skallen på den som sitter framför med "pattarna" (gäller "Tuttlisa"...)

Dagens "frågetecken": Varför ger man bort cd-skivor med "sina" bilder i tid och otid? Tycker det luktar "muta" där... Hmmm...

Slutligen: En stor bamsekram till er alla som är med och gör dessa "resor" så underbara. Ni vet själva vilka ni är, det är jag säker på... Och om ett gott skratt förlänger livet så kommer vi att bli asgamla hela högen... See ya!!


"Förspelet"



Smokie


Före, efter och hotell